Ny rapport fastställer att samverkan, styrmedel och riskdelning är viktigt för industrins klimatomställning
Offentlig finansiering för klimatomställningen är en fråga som engagerar många och på det stora hela upplever industriparterna som medverkat i projektet att det finns stor tillgång till offentlig finansiering för klimatåtgärder, men att program och utlysningar inte alltid stämmer överens med de behov industrin har. I en ny rapport i satsningen Klimatledande Processindustri beskrivs både möjligheter, särskilt inom CCS/CCU (Carbon Capture and Storage och Carbon Capture and Utilization), men också vilka hinder som finns, och hur strategierna för att de västsvenska aktörerna ska kunna ta del av tillgängliga medel, ser ut.
Vi intervjuade rapportförfattaren Helene Johansson på Chalmers Industriteknik om rapportens resultat och vilka förväntningarna är framåt!
Vad hoppas ni att rapporten ska leda till rent praktiskt?
Vi hoppas att de aktuella industrierna och andra aktörer ska kunna använda strategierna vi kommit fram till för att genomföra de åtgärder som behövs för att klara klimatmålen. Förhoppningsvis leder projektet till ökad samverkan och påverkan vad gäller framtida styrmedel och finansieringsmöjligheter – både nationellt och på EU-nivå – och att det på sikt leder till konkret klimatarbete. En samlad bedömning är att de tekniska förutsättningarna för att nå klimatmålen finns och det geografiska läget (nära Norges planerade lagringsplatser för CCS/CCU) är bra, men att stora investeringar krävs, särskilt när det gäller infrastruktur för att möjliggöra CCS som ett steg på vägen mot nettonollutsläpp.
Vilken/vilka är de stora knäckfrågorna för den här typen av infrastruktur, vad måste till?
För det första är det viktigt att politiken tydligt visar på inriktning och vägval framåt. De investeringar som behöver göras är omfattande och med långa ledtider, vilket innebär att de olika aktörerna behöver veta vilka regler som gäller för en längre tid framöver.
Tillståndsprocessen behöver också snabbas upp då en stor mängd miljötillstånd kommer att krävas för transport och lagring av koldioxid. För industriparterna är även frågan om risktagande och riskdelning viktig. Vem ska äga/betala för infrastrukturen utanför fabriksgrindarna, exempelvis uppsamling och mellanlagring av koldioxid från CCS-anläggningar eller vätgasledningar – det privata eller det offentliga? Man vill också ha hjälp med riskhantering om inte tidsplanen och volymen blir som tänkt.
En förutsättning är att de produkter som sedan produceras också är konkurrenskraftiga på internationella marknader. Det måste finnas en efterfrågan på klimatsmarta produkter och avsaknaden av globalt pris på växthusgasutsläpp kan också verka hämmande på satsningarna.
I rapporten nämns även flera regulatoriska frågeställningar gällande både CCS och bio-CCS (som inte omfattas av EU-ETS-systemet) som behöver klargöras.
Vad är nästa steg?
För att kunna påverka den politiska inriktningen framöver och finansieringsmöjligheter behöver den västsvenska industrin bli synligare och tydligare i sina planer och behov för att möjliggöra investeringar i exempelvis CCS-teknik eller andra större klimatåtgärder. Möjliga vägar som nämnts är att verka genom Västsvenska Handelskammaren, Västsvenska Kemi- och materialklustret samt Hållbar Kemi 2030. Det är också viktigt att svenska aktörer samverkar och deltar i de olika arbetsgrupper och kommittéer som finns kopplat till EU-kommissionen. Det handlar exempelvis om att vara med i förberedelser kring forskningsprogram, finansieringsmekanismer och annat. Sedan måste såklart fler konkreta projekt komma igång för att gå mot nettonollutsläpp!
Deltagande parter i projektet var Rise, Chalmers och Chalmers Industriteknik (projektledare). Projektet pågick mellan hösten 2020 till mars 2021.
Klicka här för att läsa mer om projektet och ta del av slutrapporten i sin helhet.